”Du lever ju fortfarande” – Jenny Brunzell om livet med bröstcancer

Jenny Brunzell levde ett liv som om hon var odödlig. Hon gjorde vad hon ville när hon ville men hon arbetade också. Mycket. Inte bara som chef på flera olika företag utan även med hästarna. Hon var en av landets främsta montéryttare 2014 när hon överlägset vann Montéryttar-SM, och 2015 var hon den mest segerrikaste ryttaren i Sverige. Sedan 2018 håller hon till på gården i Gränna och arbetar tillsammans med travtränaren Jan Hellstedt.

”Jag började tävla mindre när jag fick chefsjobb. Det funkar inte att ta ledigt var och varannan dag då, plus att man jobbar ju även kvällar och helger om det behövs”, säger Jenny.

Men hästarna fanns det fortfarande tid för, minst 4 timmar varje kväll. Allt var bra. Tills det inte var det längre.

Jan blev allvarligt sjuk i en autoimmun inflammationssjukdom i ryggmärgen som gjorde honom förlamad från midjan och neråt. Jenny jobbade då 1 timme bort från gården i Gränna och åkte till jobbet klockan sex, jobbade till fyra för att sedan åka hem och träna två, tre hästar och sedan avsluta dagarna på sjukhuset hos Janne.

”Jag var hemma 23 och då var det bara att gå och lägga sig och börja om”, berättar Jenny. ”Jag märkte inte ens att värmepannan hade gått sönder, det var Janne som poängterade det när han var hemma på permission och det bara var 15 grader i huset”

Och mitt i heltidsjobb, inhopp som travtränare och oro för Jan så upptäcktes en knöl i bröstet.

”Jag skulle på jul- eller nyårsfest. Något där jag skulle piffa upp mig i alla fall och då kände jag att det gjorde ont i bröstet och då kände jag en knöl. Eller knölen hade varit där ett tag men nu gjorde den ont.”

Ändå tog det nästan 3 månader för Jenny att kolla upp det. Det fanns ofarliga knölar i släkten och det var lätt att tänka att det snart skulle gå över, dessutom kände hon ju sig inte sjuk.

I mars tänkte Jenny att nu var det väl dags att åka till sjukhuset och ta bort knölen men fick i stället ett livsomvälvande besked; Hon hade bröstcancer. En aggressiv sort, HER2, där cellerna förökar sig snabbt. Jenny tog emot diagnosen i skogen på en hundpromenad genom att kolla på 1177 och var redan från början väldigt lösningsorienterad.

”Jag kom till sjukhuset själv när de skulle ge beskedet, för jag hade ju redan läst allting. Vad ska ni göra nu? Jag tror inte jag fattade riktigt där i början hur sjuk jag var och det förstår jag inte riktigt nu heller.”

Behandlingen mot cancern började direkt med att ägg togs ut för att bevara fertiliteten, samtidigt som en venport opererades in för cytostatika. Cellgifterna var för starka för att ge i armen. Inom två veckor från beskedet var kampen mot cancern i gång.

Biverkningarna var bland annat extrem trötthet, svettningar, koncentrationssvårigheter, blåsor i munnen, näsblod och problem med magen. De första fyra omgångarna med cellgifter var bland de starkaste som man får och dödar även friska celler, de andra 3 omgångarna var mer målinriktade mot tumören. Då mådde Jenny främst illa.

”Det är knappt att man orkar resa sig och de behandlingarna tar mycket på benmärgen. Jag var på Solvalla på trav en gång och kunde inte böja mig för att ta av skon på en häst, det gick inte.”

I april i år var Jenny tillbaka i montésadeln, och red till vinst direkt. För Jenny var ritten mer ett jobb som skulle utföras än en comeback. Vinnarskallen kickade in och jobbet genomfördes på bästa möjliga sätt. Men efteråt var reaktionerna från publiken och branschkollegorna annorlunda.

”Det var så många som blev berörda. Då blev jag mer stolt för jag märke att andra blev så glada och kom fram. Till och med tränaren till hästen fick samtal om att det var så roligt att jag fick vinna. Det var kul.”

Ja, Jenny var på och tävlade i trav under pågående cancerbehandling. Faktum är att hon aldrig sjukskrev sig utan fortsatte arbeta heltid hemifrån och skötte stallet som vanligt, fast de tyngsta uppgifterna sparade hon till slutet av varje behandlingsomgång.  

”Jag tror det var nödvändigt”, menar Jenny. ”De säger att ofta är det dem som rör på sig mer och som klarar av att vara aktiva som har mindre biverkningar, så jag tror att det hjälpte mig att efter jobbet vara i stallet och hålla i gång även fast jag mådde piss.”

Det krävs en skalle och stark motivering för att orka hålla i gång trots intensiv behandling. Något som bevisligen Jenny har men hästarna och travet fyllde inte bara ett rent fysiskt syfte. De var även viktiga stöttepelare för psyket.

”Hästarna ger ju mer än vad man tror, annars hade man ju inte hållit på med det här. Man blir glad av att vara i stallet och sitta och köra fort, det finns inget bättre. De hjälpte mig känna mig normal.”

Efter de första sju behandlingarna opererades Jenny för att ta bort knölen, men det visade sig att det fanns cancerceller kvar och det fanns tecken på att det höll på att börja spridas. Behandlingarna hade inte hjälpt och Jenny fick påbörja både strål- och cellgiftsbehandling.

”Det var ett tufft bakslag men ändå en lättare behandlingsomgång. Jag fick inte alls samma biverkningar som vid de första sju behandlingarna. Jag gjorde min första mammografi i slutet av augusti och då såg de ingenting konstigt. Det verkar som att det är borta.”

Jenny har påbörjat sin efterbehandling med en spruta i magen och en tablett varje morgon för att hon ska hamna i klimakteriet, eftersom hormonerna påverkar cancern. Hon kommer behöva göra det i 5 år men annars är hon klar, för nu i alla fall.

”Det är ju lite otäckt för jag har precis slutat med cellgifterna så det är nu man börjar tänka att man får se om det håller i sig.”

I dag beskriver Jenny sin vardag som lugnare. Hon vet nu att långvarig stress kan påverka kroppen och har därför bestämt sig för att inte stressa lika mycket. Hon är mer harmonisk nu.

Till andra som är drabbade vill hon skicka med att hålla huvudet högt. För även om livet förändras när man får ett cancerbesked, behöver det inte ta slut.

”Antingen kan man välja att gräva ner sig och vara jättedeprimerad under allting, och det får en bara att må ännu sämre, eller så gör du det bästa av situationen och försöker leva så bra som du kan. Du lever ju fortfarande.”

____________________________________________________________________________

19 oktober går Rosa Loppet på Mantorp Hästsporarena, ett välgörenhetslopp till förmån för Bröstcancerförbundet. Delar av biljettintäkterna skänks till förbundet. Jenny Brunzell är på plats på prisutdelare och representant